Idag finns det 34 barnahus runt om i Sverige. 252 av 290 kommuner har ett samverkansavtal med ett barnahus.
Enligt de nationella riktlinjerna (2009) Àr mÄlsÀttningen med barnahus:
âMĂ„let för samverkan Ă€r att tillförsĂ€kra barn som misstĂ€nks vara utsatta för brott rĂ€ttstrygghet, gott bemötande och stöd, samt vid behov omgĂ„ende kris- och behandlingsinsatser. Barnets bĂ€sta ska vara i fokus under processen. Barnet ska vara informerat om Ă„tgĂ€rder som berör honom eller henne, samt ges tillfĂ€lle att uttrycka sin uppfattning och Ă„sikter i den utstrĂ€ckning och pĂ„ det sĂ€tt hans eller hennes mognad medger. De utredningar som parallellt genomförs inom rĂ€ttsvĂ€sendet och socialtjĂ€nsten ska inledas skyndsamt och bedrivas sĂ„ snabbt som hĂ€nsynen till barnet och sakens komplexitet medger. Förundersökningen ska vara avslutad och beslut fattat i Ă„talsfrĂ„gan sĂ„ snart det kan ske. För utredningarna gĂ€ller lagstadgade tidsfrister.â
Barnahusmodellen kommer ursprungligen frĂ„n USA dĂ€r det första Childrenâs Advocacy Center (CAC) startades i Huntsville Alabama 1985. Uppstarten av Barnahus var en reaktion pĂ„ att barn for illa i utredningar nĂ€r de berĂ€ttat om sexuella övergrepp. Barnen fick Ă„ka runt mellan olika myndigheter och tvingades berĂ€tta sin berĂ€ttelse upprepade gĂ„nger. Den rĂ€ttsliga verksamheten var inte anpassad till barn varken utifrĂ„n lokaler eller bemötande, och det saknades stödinsatser. Modellen spreds sedan till Europa och 1998 startades det första europeiska barnahuset i Reykjavik, Island.
2005 fick Ă
klagarmyndigheten, Rikspolisstyrelsen, RĂ€ttsmedicinalverket och Socialstyrelsen i uppdrag av regeringen att starta barnahus pĂ„ försök runt om i Sverige. Till skillnad frĂ„n barnahusen pĂ„ Island och i USA dĂ€r man enbart hanterade Ă€renden om sexuella övergrepp, sĂ„ kom mĂ„lgruppen i Sverige att omfatta Ă€ven barn som misstĂ€nktes ha varit utsatta för ett allvarligt brott. De sex försöksverksamheterna var: Barnahus i łÒöłÙ±đČúŽÇ°ùČ”, Barnahus i łąŸ±ČÔ°ìö±èŸ±ČÔČ”, Barncentrum i Stockholm, Stödcentrum för barn och unga i Sundsvall, samt Barnahus i ±«łŸ±đĂ„ och Kriscentrum för barn och ungdomar i ČŃČč±ôłŸĂ¶. NĂ€r verksamheten utvĂ€rderades framkom att kvaliteten hade ökat och hade lett till ett bĂ€ttre barnanpassat bemötande.
2009 tog Rikspolisstyrelsen, Ă
klagarmyndigheten, RÀttsmedicinalverket och Socialstyrelsen pÄ uppdrag frÄn regeringen fram nationella riktlinjer för barn som misstÀnks vara utsatta för brott, samt kriterier för landets barnahus.
Sedan 2005 har det skett en succesiv etablering av barnahus i Sverige.
2008: 15 barnahus
2010: 22 barnahus
2013: 28 barnahus
2018: 32 barnahus
2022: 33 barnahus
2026: 34 barnahus
Utvecklingen av barnahus i Sverige har byggt pÄ lokala initiativ och utformningen av de lokala barnahusen ser dÀrför olika ut. Det finns skillnader bland annat nÀr det gÀller vem som Àr huvudman för verksamheten, barnahusets mÄlgrupper, vilka myndigheter som medverkar och vilka stödinsatser barn kan fÄ pÄ ett barnahus.
Barnafrid arbetar för att:
⹠Alla barn i Sverige ska ha tillgÄng till ett barnahus för att fÄ likvÀrdigt bemötande och likvÀrdiga insatser oavsett var man bor.
⹠Det ska finnas nationell styrning för att sÀkerstÀlla och höja kvaliteten pÄ barnahusens verksamhet.
⹠Barnahusen ska innefatta tvÀrprofessionell samverkan dÀr det finns representation frÄn socialtjÀnst, polis, Äklagare, hÀlso- och sjukvÄrd samt rÀttsmedicin.
⹠Barnahusen ska genomsyras av ett barnrÀttsperspektiv med barns rÀtt till information, delaktighet och stödinsatser.
Nationella riktlinjer
I oktober 2008 gav regeringen Rikspolisstyrelsen i uppdrag att, i samverkan med Ă
klagarmyndigheten, RÀttsmedicinalverket och Socialstyrelsen, ta fram gemensamma nationella riktlinjer för samverkan vid utredningar kring barn som misstÀnks vara utsatta för brott. Riktlinjerna finns i den första delredovisningen frÄn 2009 och avser bÄde samverkan i barnahus och samverkan dÀr gemensamma lokaler saknas.
HÀr kan du lÀsa och ladda ned riktlinjerna (dnr POA-428-6530/08)
