Till vardags möter Anan Ashrabi Ananno universitetsstudenter med kunskaper i matematik och programmering. Genom LÄna en forskare fick han i stÀllet möta elever med helt andra förkunskaper. Han gjorde tre besök, bÄde digitalt och pÄ plats.
Det innebar att presentationen behövde byggas pÄ ett annat sÀtt. I stÀllet för att försöka förklara hela forskningen valde han ut delar som eleverna kunde relatera till.
Efter ungefĂ€r 10â15 minuter gjorde han avbrott och lĂ€t eleverna sjĂ€lva försöka lösa ett problem. DĂ€refter fick de se hur en dator kunde angripa samma uppgift.
Ett av exemplen handlade om optimering och hur olika önskemÄl mÄste vÀgas mot varandra. En elev sÄg snabbt en helt annan anvÀndning för metoden: att förhandla med sina förÀldrar.
â Man kan inte vinna i varje kategori. Man mĂ„ste bestĂ€mma vilka avvĂ€gningar man Ă€r beredd att göra. Det gĂ€ller bĂ„de en elev som förhandlar med sina förĂ€ldrar och en chef i ett stort företag, sĂ€ger Anan Ashrabi Ananno.
Men elevernas frÄgor kom ocksÄ att handla om livet vid universitetet. De ville veta hur mycket matematik en forskare mÄste kunna, vad forskare egentligen gör och om de sjÀlva skulle kunna bli forskare.
â Jag vill visa att forskare ocksĂ„ Ă€r helt vanliga mĂ€nniskor. Vi Ă€r nyfikna, stĂ€ller frĂ„gor och försöker förstĂ„ vĂ€rlden omkring oss, precis som alla andra, sĂ€ger Anan Ashrabi Ananno.