Det visar forskningsfinansiären Fortes nya kunskapsöversikt ”Ålderism och åldersdiskriminering i senare delen av arbetslivet”, som gjorts på uppdrag från regeringen.
Maria Landqvist
– Det viktigaste resultatet är att ålderism i arbetslivets senare del är ett verkligt strukturellt hinder, inte bara ett problem med människors attityder. Sverige har höjt pensionsåldrarna och begränsat möjligheterna att lämna arbetslivet i förtid. Det bygger på ett underförstått antagande om att arbetsmarknaden är öppen för äldre, men forskningen tyder på att det antagandet inte håller.
Det säger Andreas Motel-Klingebiel, professor i äldre och åldrande. Tillsammans med Charlotte Wåhlin, adjungerad biträdande professor i arbetsmedicin, har han tagit fram översikten, som sammanfattar och utvärderar aktuell forskning.
Båda är forskare vid Linköpings universitet och forskningscentrumet RELATE, som arbetar med hållbart arbetsliv och återgång i arbete senare i livet.
Äldre får färre svar
Det starkaste forskningsstödet i översikten gäller rekrytering.
– Äldre sökande får 30–50 procent färre svar på sina ansökningar än yngre med motsvarande kvalifikationer. Nackdelen ökar dessutom med åldern, säger Andreas Motel-Klingebiel.
Personer som behöver ett nytt jobb sent i arbetslivet och de som försöker komma tillbaka efter exempelvis sjukskrivning möter de tydligaste hindren.
Äldre verkar också ha sämre tillgång till kompetensutveckling och befordran. Vid omorganisationer kan det dessutom finnas ett informellt tryck att lämna arbetsplatsen.
Hårdast verkar äldre kvinnor, personer med lägre utbildning, migranter och personer med fysiskt krävande arbeten drabbas. Personer med hög utbildning och yrkeskarriärer utan avbrott har ofta bättre möjligheter att fortsätta arbeta efter 60 års ålder.
Stor kunskapslucka om Sverige
Forskarna gick igenom svensk och internationell forskning om åldersdiskriminering bland personer från omkring 55 års ålder och uppåt. Två saker överraskade dem särskilt.
– Det är slående hur lite vi faktiskt vet om svenska förhållanden. Ambitionen att förlänga arbetslivet är tydlig, men kunskapsunderlaget om vilka hinder som finns i Sverige är förvånansvärt tunt. Mycket av det vi vet kommer från andra länder och kan inte utan vidare överföras till Sverige, säger Andreas Motel-Klingebiel.
Forskarna såg också ett tydligt glapp mellan ord och handling.
– Chefer bedömer ofta äldre personer som lika kompetenta som yngre, men tvekar ändå att kalla dem till intervju eller anställa dem. Uppenbarligen leder inte medvetenhet automatiskt till förändrade beteenden eller strukturer, säger han.
Kunskapsöversikten pekar alltå på ett stort behov av mer forskning om svenska förhållanden. Bland annat efterlyser forskarna mer kunskap om vägar tillbaka till arbete efter exempelvis sjukskrivning och arbetslöshet, samt om hur åldersdiskriminering samspelar med kön, utbildning och migrationsbakgrund.
Olika förutsättningar
Allt fler äldre arbetar i dag och många både kan och vill fortsätta arbeta längre. Men för vissa riskerar höjd pensionsålder framför allt att leda till längre tid utanför arbetsmarknaden före pensionen.
– För många finns det goda möjligheter att arbeta längre, men förutsättningarna är inte jämlika. I den svenska debatten är frågan ofta om vad äldre kan, vill och orkar göra. Men kunskapsöversikten visar att det lika mycket handlar om möjligheten att få tillträde till arbetsmarknaden. Många äldre vill fortsätta arbeta men får inte chansen, säger Charlotte Wåhlin.
Vi frågar vilken slutsats Andreas Motel-Klingebiel tycker svenska beslutsfattare ska ta med sig från kunskapsöversikten.
– För beslutsfattare borde slutsatsen vara enkel: De som höjer pensionsåldern måste också bidra till att öppna arbetsmarknaden för äldre och stärka vägarna tillbaka till arbete efter sjukskrivning, arbetslöshet eller andra avbrott, säger han.