Genom åren har fakulteten utbildat generationer av studenter till arbetsterapeuter, fysioterapeuter, sjuksköterskor, läkare, biomedicinska analytiker, logopeder och annan sjukvårdspersonal som varje dag gör skillnad för människors hälsa och livskvalitet.
Thor Balkhed
- Man känner tydligt av den starka vi-känslan och den höga ambitionsnivån inom såväl forskning som utbildning. Som några beskrev det vid vårt 40-årsfirande i september: Alla hjälper varandra på riktigt och kollegorna blir glada när man gör något bra, säger Lena Jonasson.
Men Medicinsk fakultet vid Linköpings högskola (Linköpings universitet 1975) har egentligen funnits sedan 1969. Då flyttade ett 40-tal läkarstudenter till Linköping för att fortsätta sina studier, efter att ha läst de första två åren i Uppsala. Men mycket snart bildades vid fakulteten en utredningsgrupp som skulle arbeta för en fullständig läkarutbildning.
- Men utbildningsdepartementet var avvisande: ”I så fall får ni komma med något helt nytt, billigare och bättre”, berättar Lena Jonasson.
Först med problembaserat lärande (PBL)Ìý
Inspiration från andra lärosäten, till exempel McMasters i Kanada och Maastricht i Nederländerna, lade grunden för ett nytt koncept. Undervisningen skulle bygga på studentcentrerat problembaserat lärande (PBL). Vård, forskning och utbildning skulle samtidigt föras samman i ett regionalt hälsouniversitet, med alla vårdutbildningar under samma tak. Därmed introducerades också interprofessionellt lärande (IPL) för första gången i Sverige: studenter från olika vårdutbildningar skulle lära tillsammans.
En som varit med från början är Olle Stendahl, professor emeritus i medicinsk mikrobiologi. Han var på plats som doktorand redan 1969 och hade hunnit bli dekan när Hälsouniversitetet (som Medicinska fakulteten hette då) tog sina första steg 1986.
- Jag hade just blivit professor 1984, när jag ett halvår senare valdes till dekan. Det kändes särskilt spännande och utmanande eftersom beslutet om Hälsouniversitetet var på gång. Nya lokaler, rekrytering av nya professorer och framför allt hur den nya problembaserade pedagogiken och integrationen mellan olika vårdutbildningar skulle implementeras. Det fanns ett visst motstånd mot dessa ”nymodigheter”. Men vi hade inget val. Om vi inte lyckades, riskerade vi att vår läkarutbildning skulle läggas ner till följd av en allmän nerdragning av läkarutbildningarna i landet.
Olle Stendahl är en av dem som varit anställd allra längst på LiU och kan blicka både bakåt och framåt i fakultetens historia.
Thor Balkhed
Först med kliniska undervisningsavdelningar
Redan från början utmanades alltså traditionella undervisningsformer. Hälsouniversitetet var först i Sverige med problembaserat lärande (PBL) på sina utbildningar och senare först i världen med kliniska undervisningsavdelningar där studenterna fick behandla riktiga patienter. I stället för passivt mottagande av kunskap uppmuntrades studenterna att arbeta tillsammans, ställa frågor och söka svar i dialog med varandra och med handledare.
- Idag kan det vara svårt att föreställa sig hur nydanande Hälsouniversitetet var när det startade hösten 1986 – och hur misstroget och hånfullt det bemöttes av etablissemanget. Att studenter skulle ta eget ansvar för sitt lärande sågs som oerhört naivt. Studenter berättar om medlidsamma blickar som under många år mötte dem när de berättade att de läste i Linköping, berättar Lena Jonasson.
Karl Öfverström
Fyra decennier av utveckling som fortsätter
Fyrtio år senare har mycket förändrats, men grundtanken består: att utbilda och forska med människan, samhället och framtiden i fokus. För Lena Jonasson har kopplingen mellan forskning och vård också präglat den egna yrkesbanan. När hon kom till Kardiologiska kliniken på US 2002 hade hon läkarutbildning, forskarutbildning och docentur i cellbiologi från Göteborgs universitet bakom sig, följt av specialistutbildning i Region Jönköping. På US och LiU fick hon möjlighet att kombinera forskning och kliniskt arbete. Sedan 2009 är hon professor och överläkare i kardiologi.
Det som Lena Jonasson mest ser fram emot i fakultetens kommande historia är:
- Att vi satsar på campusmiljön och mänskliga möten parallellt med AI-utvecklingen.
- Att vi har så många studenter som är intresserade av att börja med forskning.
- Att vi stödjer translationella forskningsmiljöer som tänker nytt och gör upptäckter (inte bara gör "same same").
- Att vård och forskning i ännu högre grad ska gå i samma spår - inte separata.
Thor Balkhed
Ìý