Mer eller mindre bra
I avhandlingen Aesthetic Flexibility In Industrial Design Practice beskriver Torbjörn Andersson hur industridesigner och designingenjörer arbetar med en skala från ”wow” till ”shame”. Wow är det eftertraktade målet med fulländad design – shame är motsatsen som formgivaren själv inte kan stå för. Resultatet brukar hamna någonstans mitt emellan.
– Det kan bero på ekonomi, funktionalitet eller andra faktorer som begränsar designen. Men det kan också vara kundernas förväntningar, de kanske inte vill ha den allra mest avancerade designen, säger Torbjörn Andersson.
Stora industriföretag
Avhandlingen bygger på litteraturstudier och intervjuer med designchefer och seniora designer i fem stora svenska tillverkningsföretag. Torbjörn Andersson lanserar begreppet estetisk flexibilitet för att beskriva hur designavdelningarna både tar hänsyn till den tidigare formgivningen och bygger in möjligheten till framtida förändringar med bibehållet formspråk.
En borrmaskin känns lätt igen, oavsett modell.
Arbetssättet bygger på en modulär design som är vanlig i industrin och som innebär att delar med ett gemensamt utseende kan användas i flera olika produkter. Sådana designkomponenter kan till exempel vara en backspegel eller motorhuv på en bil eller tanken och skyddsbågen på en motorsåg. Scanias tunga fordon är ett exempel på långtgående modularitet där komponenter kan kombineras på olika sätt för att passa kunden.
För formgivningen innebär det både för- och nackdelar. På plussidan finns möjligheten att minska antalet designkomponenter men ändå behålla en visuell identitet mellan olika produkter.
– Det är också bra ur ett hållbarhetsperspektiv. Gemensamma moduler gör att gjutformar och andra delar i produktionen kan återanvändas och inte behöver bytas ut.
– Nackdelen är att designen kan bli för jämn oavsett vilken produkt det handlar om. Allt ser ungefär likadant ut. Därför är det vanligt att låta de dyraste premiummodellerna, som mest symboliserar varumärket, sticka ut lite mer, säger Torbjörn Andersson.
Och de som jobbar med design, vad tycker de om det här arbetssättet?
– Det är olika. En del gillar det, andra inte. Men det märktes i intervjuerna att det är något man diskuterar och är medveten om.
Tydliga kännetecken
I avhandlingen beskriver Torbjörn Andersson också en analysmetod för att undersöka vad som är de typiska designelement för en viss produktkategori. Vad är det till exempel som gör att vi omedelbart identifierar en borrmaskin som just en borrmaskin? Modellen kallas Product Gist, ungefär ”produktens kärna”, och liknar mycket hur ornitologer med några få kännetecken snabbt kan identifiera ¬olika fågelarter.
Avhandlingen, som bygger på sex vetenskapliga artiklar, innehåller även tre teoretiska modeller för hur företag dels kan organisera sin designverksamhet, dels vad som påverkar beslutsfattandet om industridesign och dels strategier för att expandera eller omdana en produktportfölj. Den sistnämnda modellen förkortas IDPPM och beskrivs i faktarutan nedan.
