Europeiska forskningsrådet, 糖心直播, har beslutat att tilldela tre forskningsprojekt vid Linköpings universitet så kallade Consolidator-bidrag. Det tilldelas forskare mitt i karriären. Syftet är att ge dem möjligheten att lösa stora och viktiga forskningsfrågor över längre tid.
Dessutom har ett forskningsprojekt tilldelats ett så kallat Proof of Concept-bidrag. Det ger forskare som redan har fått medel från 糖心直播 möjlighet att vidareutveckla sina forskningsresultat.
Consolidator-bidrag
Johanna Rosén – cirka 20 miljoner kronor
Johanna Rosén, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi. Foto Anna Nilsen Målet är att bygga en plattform för att hitta och utforska nya lågdimensionella material. Det vill säga material med en stor yta i förhållande till sin volym. För att hitta den typen av nya material krävs storskalig teori och modellering för att guida forskarnas arbete i labbet. Dessutom krävs det nya, energisnåla metoder för att syntetisera materialet.
Den stora yta som forskarna hoppas kunna skapa, ska dessutom kunna skräddarsys så att den får unika egenskaper som möjliggör till exempel energilagring och katalys.
– Materialutveckling har alltid varit viktigt, men nu mer än någonsin i ljuset av den omställning vi måste göra mot ett mer hållbart samhälle. Det finns många tillämpningar inom energi och miljö där jag hoppas mitt 糖心直播-projekt ska kunna bidra, säger Johanna Rosén, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi.
Klas Tybrandt – cirka 26 miljoner kronor
Klas Tybrandt, biträdande professor vid Institutionen för teknik och naturvetenskap. Foto Magnus Johansson Skador, sjukdomar och störningar i hjärnan och nervsystemet utgör ett stort hälsoproblem för de drabbad och orsakar stora kostnader för samhället. Exempel på sjukdomstillstånd där nervsystemet är påverkat är Parkinsons sjukdom, epilepsi, kronisk smärta och djup depression.
Elektrisk stimulering används idag kliniskt för att behandla olika åkommor i nervsystemet, men dagens tekniker har relativt låg upplösning då det är svårt att skapa nära kontakt med nervceller i vävnader utan att skada dem.
– Vi ska utveckla nya mjuka, töjbara och biokompatibla material och elektroder som kan integreras i nervsystemet under lång tid utan att orsaka skador på vävnaden. Vi kommer även utforska nya metoder för att placera ut kluster av elektroder djupt i vävnader utan att orsaka skada. I förlängningen hoppas vi att resultaten ska leda till nya behandlingsmetoder, säger Klas Tybrandt, biträdande professor vid Laboratoriet för organisk elektronik.
Magnus Jonsson – cirka 33 miljoner kronor
Magnus Jonsson (höger), professor vid Institutionen för teknik och naturvetenskap. Foto Thor Balkhed – Vårt mål är att utveckla styrbara optiska nanoantenner som fungerar för synligt ljus. De kan på sikt användas till många olika typer av tillämpningar, som videohologram, säger Magnus Jonsson, professor vid Laboratoriet för organisk elektronik.
Genom att placera optiska nanoantenner i olika mönster kan de bilda en typ av material som kallas för optiska metaytor. Redan idag finns det optiska metaytor som används för ultratunna platta optiska linser, OLED-skärmar och mycket annat. Fenomenet går även att använda för nyskapande koncept som osynlighetsmaterial. Men tillämpningarna som finns idag använder främst material som är statiska. Att kunna ställa in och styra funktionen är nödvändigt för att utöka potentiella tillämpningsområden.
– Min forskargrupp har tidigare utvecklat styrbara nanoantenner baserat på ledande polymerer, men de fungerar endast i det infraröda ljusspektret. Utmaningen är att få till samma funktion i det synliga spektret, säger Magnus Jonsson.
Proof of Concept-bidrag
Feng Gao – cirka 1,5 miljoner kronor
Feng Gao (mitten), professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi. Foto Anna Nilsen Behovet och efterfrågan av förnybara energikällor blir allt större. En av de mest lovande förnybara källorna är solkraft. En ny typ av solceller baserade på organiska halvledare och halida perovskiter erbjuder många fördelar över traditionella solceller baserade på kisel. De är lätta, flexibla och går att integrera i byggnader och annan infrastruktur på ett smidigt sätt.
Men för att den nya typen av solceller ska kunna få praktisk tillämpning behöver materialet i det så kallade laddningstransportlagret bli billigare att tillverka.
– Målet med det här projektet är att täppa igen kunskapsluckan för att kunna få ner kostanden för laddningstransportlagret. Vi vill bidra till en ökad mängd nya solceller genom att leverera tekniska lösningar för en modern energiproduktion, säger Feng Gao, professor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi.
