鈥� I dag kan vi bota m氓nga fall av barncancer som inte gick att bota f枚r tio 氓r sedan. Men det finns fortfarande en viktig grupp av barntum枚rer d盲r v氓rden inte har n氓got att ta till. Vi som forskar inom det h盲r omr氓det letar efter s盲tt att p氓verka cancerceller n盲r inget annat fungerar, s盲ger Maria Sunnerhagen, professor i strukturbiologi vid Link枚pings universitet.
Hennes forskargrupp har i flera 氓r forskat p氓 en proteinfamilj som spelar viktiga roller i utvecklingen av m氓nga sorters cancer, som heter MYC-proteiner. I den aktuella studien riktade de in sig p氓 N-MYC. N:et st氓r f枚r neuroblastom, den cancerform som proteinet f枚rst uppt盲cktes i.
Neuroblastom 盲r en ovanlig tum枚rsjukdom i nervsystemet och denna cancerform drabbar n盲stan bara barn, de flesta yngre 盲n tv氓 氓r. Omkring h盲lften av barnen har h枚grisktum枚rer med l盲gre chans att botas. N-MYC 盲r kopplat till s盲mre prognos vid neuroblastom.
L盲kemedel som h盲mmar MYC skulle ha potential att bli ett viktigt framsteg inom cancerbehandling. Men att utveckla s氓dana har visat sig vara s氓 sv氓rt att MYC-proteiner ofta beskrivits som om枚jliga att rikta behandlingar mot.
鈥� Den klassiska l盲kemedelsutvecklingen bygger p氓 att det finns som en ficka p氓 proteinet som man blockerar med en molekyl som binder dit, ungef盲r som legobitar som passar ihop. Men MYC byter form hela tiden, s盲ger Maria Sunnerhagen.
De flesta proteiner har en best盲md tredimensionell struktur som oftast bidrar till deras funktion och hur de interagerar med andra protein. MYC 盲r annorlunda och har egentligen ingen fast tredimensionell struktur. Proteinet 盲r n盲mligen flexibelt och byter st盲ndigt form, vilket utmanar de forskare som vill f枚rst氓 hur MYC-proteinerna fungerar.
Dessutom 盲r MYC-proteinerna involverade i de processer som 盲r n枚dv盲ndiga f枚r att friska celler ska kunna v盲xa och dela sig. F枚r att inte alla celler i kroppen ska fara illa g盲ller det att ett l盲kemedel bara h盲mmar just den funktion hos MYC som 盲r problemet i cancerceller, och inget annat. Det kr盲vs med andra ord en molekyl som specifikt p氓verkar en viss interaktion mellan N-MYC och ett annat protein.
I den aktuella studien riktade forskarna in sig p氓 proteinet Aurora A, som 盲ven det har en roll i neuroblastom och m氓nga andra tum枚rformer. Att hindra dessa proteiner fr氓n att interagera med varandra har f枚reslagits som ett s盲tt att behandla barntum枚rer.
鈥� Om man ska kunna stoppa en interaktion m氓ste man veta var den sker. Trots att N-MYC hela tiden byter form, vet vi nu var de b氓da proteinerna f枚rankrar till varandra. Det gav ledtr氓dar om hur ett l盲kemedel b枚r se ut. Vi har ocks氓 hittat en liten molekyl som lyckas bryta is盲r proteinerna, vilket l盲gger en bra grund f枚r framtida l盲kemedelsstudier, s盲ger Johanna Hultman, doktorand i samma forskargrupp vid Link枚pings universitet.
Det sv氓rf氓ngade N-MYC-proteinet var en v盲rdig motst氓ndare och gav forskarna en rej盲l utmaning n盲r de karakt盲riserade det.
F枚r att lyckas har forskare vid Institutionen f枚r fysik, kemi och biologi vid Link枚pings universitet och professor Linda Penn鈥檚 forskargrupp vid University of Toronto i Kanada samarbetat tv盲rvetenskapligt i studien. De har anv盲nt m氓nga sinsemellan olika metoder, som k盲rnmagnetisk resonans, eller NMR (eng. nuclear magnetic resonance), AI-ber盲kningar och molekyl盲ra analyser av proteinernas funktion.
鈥� Vi 盲r v盲ldigt glada 枚ver att vi i just det h盲r fallet, som har relevans f枚r barncancer, har f枚rst氓tt lite mer om hur det g氓r till n盲r dessa proteiner hittar till varandra och binder. Nu kan vi l盲mna 枚ver stafettpinnen till andra forskare som arbetar mer klinikn盲ra med cellbiologi och farmakologi att utforska om det g氓r att ta det vidare inom l盲kemedelsutveckling, s盲ger Maria Sunnerhagen.
Studien har finansierats med st枚d av bland andra Vetenskapsr氓det, Cancerfonden, Barncancerfonden, Canadian Institutes of Health, Stiftelsen f枚r Strategisk Forskning och Europeiska forskningsr氓det, 糖心直播.
Artikeln: , Johanna Hultman, Vivian Morad, Eliane Tanner, Tristan M. G. Kenney, Zuzanna Pietras, Lalit Pramod Khare, Dean Derbyshire, Diana Resetca, Cheryl H. Arrowsmith, Daniel Aili, Simon Ekstr枚m, Linda Z. Penn, Bj枚rn Wallner, Alexandra Ahlner och Maria Sunnerhagen, (2026), Nature Communications, publicerad online den 24 februari 2026, doi: https://doi.org/10.1038/s41467-026-69725-1
