Det var i vÄras som han tillsammans med LiU-kamraten Matilde Coppye och ett lag sammansatt av studenter frÄn olika svenska lÀrosÀten fick chansen att tÀvla i innovation i lastbilstillverkarens arrangemang. Inovathon Scania.
De vann den svenska uttagningen och kunde resa till Scania i São Paulo i Brasilien för en final mot flera andra lÀnder.
NÀr de vÀl kom till Brasilien hade förutsÀttningarna förÀndrats.
â Scania tyckte att vi hade tillrĂ€ckligt med konkurrens i semifinalerna, och att vĂ€rlden inte behöver mer konkurrens. I stĂ€llet behövs mer samarbete. Efter att varje grupp studenter (Sverige, Brasilien, NederlĂ€nderna) hade presenterat sina lösningar frĂ„n semifinalen sĂ„ avslöjade arrangören att det inte blir nĂ„gon mer tĂ€vling. I stĂ€llet skulle vi samarbeta. Vi skulle förbĂ€ttra alla vĂ„ra projekt tillsammans som ett fantastiskt multinationellt team, hitta synergier mellan dem och förfina vĂ„ra idĂ©er.
Hur kÀnde du nÀr tÀvlingsuppgiften avslöjades?
â Blandade kĂ€nslor. Förvirrad, lĂ€ttad, förvĂ„nad, lite besviken, eftersom jag sĂ„g fram emot att tĂ€vla först. Den kĂ€nslan försvann snabbt, dock. Vi var Ă€ndĂ„ glada. Det betydde att vi alla skulle kunna slappna av och kunna njuta mycket mer av tiden i Brasilien. Jag sĂ„g framemot en större gemenskap bland alla inblandade, och sĂ„ blev det.
Hur var det att samarbeta i stÀllet för att tÀvla?
â Roligt! SĂ€llan man jobbar omkring 15 personer tillsammans. Vi hittade en struktur som fungerade. I bland hade vi smĂ„ möten â i bland hade vi avstĂ€mningsmöten i helgrupp. Det rullade pĂ„, och jag Ă€r nöjd med alla förbĂ€ttringar vi gjorde och synergier som vi hittade. Jag Ă€r nöjd med hur alla arbetat som ett lag.
Hur var Brasilien och hur var det att fÄ den hÀr möjligheten?
â Tio av tio poĂ€ng. Det Ă€r hĂ€ftigt att ha fĂ„tt vara med om detta, och jag kĂ€nner vĂ€ldigt stor tacksamhet. Att fĂ„ trĂ€ffa en ny kultur i en för mig helt ny miljö, dĂ€r alla vĂ€lkomnar en med öppna armar â det Ă€r trevligt! Det var hĂ€ndelserikt, med mycket skratt, lagkĂ€nsla bland alla studenter tillsammans. Det var ett otroligt fint vĂ€lkomnande vi fick! De pĂ„ Scania som tog emot oss sent pĂ„ kvĂ€llen hade lĂ€rt sig vĂ„ra namn. Vi fick egna hotellrum pĂ„ vĂ„ning 10â15, med vĂ€lkomstbrev, diverse prylar och sötsaker i en ask pĂ„ sĂ€ngen.
Hur har hela det hÀr arrangemanget pÄverkat dig?
â Inovathon var en stor anledning till jag sökte till Scanias traineeprogram. Ansökningsperioden stĂ€ngde en mĂ„nad efter att vi vann Sverige-finalen, och det var sjĂ€lvklart att jag skulle söka. CV och personligt brev lade jag enormt mycket tid pĂ„ â allt för att maximera mina chanser. Efter ett antal intervjuer och tester fick jag besked om att jag blivit antagen till programmet, cirka ett par veckor före resan. Jag tackade ja direkt.
Har LiU betytt nÄgot för dig i allt det hÀr?
â Absolut. Dels all trĂ€ning jag fĂ„tt i problemlösning och logiskt tĂ€nkande överlag. LĂ€rarna Pontus Cerin och Karl-Olof Bergman har varit tvĂ„ katalysatorer för mitt intresse för hĂ„llbar utveckling. Utan dessa tvĂ„ hade jag kanske inte sökt mig till Inovathon. LikasĂ„ har Uni SallnĂ€s skapat intresse för inköp och hĂ„llbart inköp. Utan henne vet jag inte om jag hade fĂ„tt den trainee-tjĂ€nst jag fĂ„tt pĂ„ Scania, med inriktning mot just inköp.
â Kontakten med universitetet inför och efter resan har ocksĂ„ varit av betydelse. Det kĂ€nns som att universitetet kĂ€nner en stolthet över Matilde och mig, vilket Ă€r en otroligt fin grej eftersom jag sjĂ€lv kĂ€nner mig stolt över att ha tillbringat mina fem Ă„r pĂ„ just Linköpings universitet.
De vann den svenska uttagningen och kunde resa till Scania i São Paulo i Brasilien för en final mot flera andra lÀnder.
NÀr de vÀl kom till Brasilien hade förutsÀttningarna förÀndrats.
â Scania tyckte att vi hade tillrĂ€ckligt med konkurrens i semifinalerna, och att vĂ€rlden inte behöver mer konkurrens. I stĂ€llet behövs mer samarbete. Efter att varje grupp studenter (Sverige, Brasilien, NederlĂ€nderna) hade presenterat sina lösningar frĂ„n semifinalen sĂ„ avslöjade arrangören att det inte blir nĂ„gon mer tĂ€vling. I stĂ€llet skulle vi samarbeta. Vi skulle förbĂ€ttra alla vĂ„ra projekt tillsammans som ett fantastiskt multinationellt team, hitta synergier mellan dem och förfina vĂ„ra idĂ©er.
Hur kÀnde du nÀr tÀvlingsuppgiften avslöjades?
â Blandade kĂ€nslor. Förvirrad, lĂ€ttad, förvĂ„nad, lite besviken, eftersom jag sĂ„g fram emot att tĂ€vla först. Den kĂ€nslan försvann snabbt, dock. Vi var Ă€ndĂ„ glada. Det betydde att vi alla skulle kunna slappna av och kunna njuta mycket mer av tiden i Brasilien. Jag sĂ„g framemot en större gemenskap bland alla inblandade, och sĂ„ blev det.
Hur var det att samarbeta i stÀllet för att tÀvla?
â Roligt! SĂ€llan man jobbar omkring 15 personer tillsammans. Vi hittade en struktur som fungerade. I bland hade vi smĂ„ möten â i bland hade vi avstĂ€mningsmöten i helgrupp. Det rullade pĂ„, och jag Ă€r nöjd med alla förbĂ€ttringar vi gjorde och synergier som vi hittade. Jag Ă€r nöjd med hur alla arbetat som ett lag.
Hur var Brasilien och hur var det att fÄ den hÀr möjligheten?
â Tio av tio poĂ€ng. Det Ă€r hĂ€ftigt att ha fĂ„tt vara med om detta, och jag kĂ€nner vĂ€ldigt stor tacksamhet. Att fĂ„ trĂ€ffa en ny kultur i en för mig helt ny miljö, dĂ€r alla vĂ€lkomnar en med öppna armar â det Ă€r trevligt! Det var hĂ€ndelserikt, med mycket skratt, lagkĂ€nsla bland alla studenter tillsammans. Det var ett otroligt fint vĂ€lkomnande vi fick! De pĂ„ Scania som tog emot oss sent pĂ„ kvĂ€llen hade lĂ€rt sig vĂ„ra namn. Vi fick egna hotellrum pĂ„ vĂ„ning 10â15, med vĂ€lkomstbrev, diverse prylar och sötsaker i en ask pĂ„ sĂ€ngen.
Hur har hela det hÀr arrangemanget pÄverkat dig?
â Inovathon var en stor anledning till jag sökte till Scanias traineeprogram. Ansökningsperioden stĂ€ngde en mĂ„nad efter att vi vann Sverige-finalen, och det var sjĂ€lvklart att jag skulle söka. CV och personligt brev lade jag enormt mycket tid pĂ„ â allt för att maximera mina chanser. Efter ett antal intervjuer och tester fick jag besked om att jag blivit antagen till programmet, cirka ett par veckor före resan. Jag tackade ja direkt.
Har LiU betytt nÄgot för dig i allt det hÀr?
â Absolut. Dels all trĂ€ning jag fĂ„tt i problemlösning och logiskt tĂ€nkande överlag. LĂ€rarna Pontus Cerin och Karl-Olof Bergman har varit tvĂ„ katalysatorer för mitt intresse för hĂ„llbar utveckling. Utan dessa tvĂ„ hade jag kanske inte sökt mig till Inovathon. LikasĂ„ har Uni SallnĂ€s skapat intresse för inköp och hĂ„llbart inköp. Utan henne vet jag inte om jag hade fĂ„tt den trainee-tjĂ€nst jag fĂ„tt pĂ„ Scania, med inriktning mot just inköp.
â Kontakten med universitetet inför och efter resan har ocksĂ„ varit av betydelse. Det kĂ€nns som att universitetet kĂ€nner en stolthet över Matilde och mig, vilket Ă€r en otroligt fin grej eftersom jag sjĂ€lv kĂ€nner mig stolt över att ha tillbringat mina fem Ă„r pĂ„ just Linköpings universitet.
