Många känner säkert till att sojabönor innehåller mycket protein, och att den ofta importeras för att sluta som djurmat. Att odla soja i Sverige är fortfarande svårt även om det bedrivs en del försöksverksamhet.
Nu växer intresset för att utvinna växtprotein ur olika grödor som vallgräs, klöver, mellangrödor och den proteinrika lusernen. Enkelt beskrivet kan man säga att man delar upp plantan, i två fraktioner som kan användas på olika sätt.
Grönjuice
I Alnarp görs försök med att först pressa ut en grönjuice och på så vis separera fiberdelen från grönjuicen. Fibrerna kan användas som foder till idisslare eller som substrat för biogas. Grönjuicen genomgår sedan en behandling med värme och därefter med syra. Här utvinner man två typer av protein.
• Grönt protein som lämpar sig bäst som foder till enkelmagade djur.
• Vitt protein, vilket lämpar sig som livsmedelsingrediens.
Kvar blir en brunjuice som är rik på socker och mineraler. Den kan användas till biogasproduktion, gödning eller vidare förädling i den biobaserade ekonomin.
Storskaligt bioraffinaderi
Redan på 1960-talet gjordes försök att utvinna protein ur grönmassa, men resultaten föll inte i god jord. Produkterna hade en bitter smak och en mörkgrön färg som inte tilltalade konsumenterna. I dag har tekniken tagit stora kliv framåt. Vid Aarhus Universitet i Danmark har ett storskaligt bioraffinaderi byggts upp, och liknande satsningar pågår vid Sötåsen i samarbete med SLU i Skara samt i Alnarp inom projektet Växtprotein-fabriken.
SLU:s forskning undersöker även hur protein kan utvinnas ur vall och mellangrödor som en del av en grön proteinproduktion för att ersätta importerad soja i foder och livsmedel, bidra till ökad självförsörjning och minska miljöpåverkan.
− Forskningen i Alnarp fokuserar på att ta tillvara outnyttjade grönmassor såsom lusern, betblast och mellangrödor, vilket kan leda till nya proteinkällor för både människor och djur, säger Sven-Erik Svensson.Källa: Faktablad SLU (pdf)
