Magnus Dahlstedt Àr professor vid Linköpings universitet. Han forskar om tillgÄng till, ansprÄk pÄ och urholkning av sociala rÀttigheter, med sÀrskilt intresse för frÄgor om migration och integration. Förutom det arbete som förvÀntas bedrivas vid ett universitet Àr han flitig med att sprida sin forskning i andra sammanhang. Han Àr en professor med personlig stil som ofta Äterkommer till varför och hur han skriver som han gör.
I en av sina krönikor i tidningen Curie beskriver han ett möte med en grupp elever i första klass. SjuĂ„ringarna stirrade pĂ„ honom i tystnad och tĂ€nkte â han ser inte ut som en professor, har varken vitt skĂ€gg eller glasögon.
Barn Àr Àrliga, Àr det hÀr nÄgot som Àven förekommer i det offentliga? Bland vuxna?
â Jag Ă€r ganska van vid att folk har förutfattade meningar nĂ€r de möter mig och tĂ€nker: âHĂ€r kommer en sĂ„n personâ. En stereotyp forskare förvĂ€ntas kanske ha formell klĂ€dsel och framtoning. Men jag bryr mig inte, fördomen Ă€r mest pinsam för den som har den.
Bakom scenen innan en konferens dĂ€r han skulle tala undrade konferenciĂ€ren: âĂr det du som Ă€r ljudkillen?â âNĂ€, jag ska prata om en stund, men nĂ€r du nĂ€mner det, jag letar ocksĂ„ efter ljudkillenâ, svarade Magnus rappt.
UppvÀxt i ett arbetarklasshem
Det Àr inte bara det vita skÀgget som saknas för att matcha bilden av en ikonisk professor, han saknar Àven en akademisk familjebakgrund. I slÀkten Àr normen att gÄ ut skolan och börja jobba. Trots det hamnade han pÄ universitetet, dÀr han sÄ smÄningom knÀckte koden och tog examen.
â Jag Ă€lskar hĂ„rdrock och jag förvandlade nörderiet till en vetenskaplig metodik. Jag började plugga pĂ„ samma sĂ€tt som nĂ€r jag lĂ€rde mig om genrer, sĂ„ngare, bandmedlemmar, vem som skrivit vad eller hur lĂ„ngt ett visst gitarrsolo Ă€r. Ace Frehley frĂ„n Kiss Ă€r min förebild och faktiskt en av anledningarna till att jag blev professor.
Han har en Ă„terkommande mardröm. En scen frĂ„n hans disputation spelar upp sig i olika varianter, men med samma slut: opponenten sĂ€tter dit honom, han misslyckas, packar ihop och gĂ„r ut bakvĂ€genâŠ
â Drömmen sĂ€ger mig nĂ„got, att jag â en arbetargrabb frĂ„n utkanterna av Falun lyckades bli professor. Jag har testat olika sĂ€tt att ta mig framĂ„t och har med Ă„ren insett att mardrömmen inte Ă€r sann, jag kanske trots allt har en plats hĂ€r. Min bakgrund har blivit en drivkraft, jag vill att min forskning ska göra skillnad.
Forskare behöver lÀra sig att nÄ ut med sin kunskap
Karin Midner
Varje morgon klockan 05:30 tar han plats i soffan med en kopp kaffe och sin mobiltelefon. Det Àr dags att lura sig sjÀlv att skriva. Anteckningarna frÄn mobilen samlas pÄ hög. Till slut har de blivit en sammanhÀngande text, kanske rentav en bok.
Men innan boken trycks krÀvs mÄnga genomlÀsningar och revideringar fram och Äter. I skrivprocessen har han stöd av kollegor och andra i sitt breda nÀtverk, för Magnus förekommer flitigt Àven utanför universitetsvÀrlden.
â Jag tackar ja till allt! Det som sker utanför akademin ger kanske inga poĂ€ng och jag kan bli förbannad nĂ€r jag tĂ€nker pĂ„ hur ont om tid det Ă€r för sĂ„dant arbete. Det Ă€r ett akademiskt dubbelspel. Vi forskare förvĂ€ntas synas och höras, kommunicera brett och sprida kunskap â utan att ges ordentliga förutsĂ€ttningar. Obegriplig och inlĂ„st kunskap Ă€r inte mycket vĂ€rd. Alla behöver kunna ta del av forskningen och förstĂ„ den.
Han betonar att alla forskare behöver synas Àven utanför akademin, inte bara göra det som rÀknas i ett CV enligt berÀkningsmodellerna.
â Vi behöver lĂ€ra oss hur vi nĂ„r ut med vĂ„r kunskap. Vi behöver kunna uttrycka oss kort, rappt och vĂ„gat! Tala i en skola, inför politiker, eller i tv. Hur vi sprider forskning i olika format borde finnas med i varje forskarutbildning!
Det Àr Àven viktigt att ha kul som forskare, och för Magnus Àr kul = utmaning. Han menar att forskning som inte utmanar lÀtt blir repetitiv och dÄ Àr det inte lÀngre forskning.
â Akademin Ă€r ett maskineri dĂ€r publikationer ska sprida kunskap. Jag Ă€r ett litet kugghjul i detta maskineri. Jag slĂ€nger in grus i maskineriet och skriver annat Ă€n det som ger poĂ€ng, för det uppfyller en bĂ€rande funktion i samhĂ€llet. I dag saknas luft i systemet för att frĂ€mja de demokratiska bildningssamtalen.
Susanna Alakoski banade ny vÀg
En person som varit med och format Magnus vilja att utforska skrivande pĂ„ nya sĂ€tt Ă€r Susanna Alakoski. Hon var LiU:s gĂ€stprofessor i Moa Martinsons namn 2021â2023. Hon fick honom att inse att det hĂ€r med att skriva annorlunda inte var sĂ„ enkelt. Hennes skrivövningar fick honom att börja skriva regelbundet, varje dag.
Karin Midner
Hur blir du bemött inom akademin, för arbetet du gör utanför?
â Det Ă€r ganska ovanligt med uttalad kritik, men tystnad Ă€r ocksĂ„ en form av kritik.
Han medger att han i vissa sammanhang kan kĂ€nna att han sĂ€ger âfelâ saker som fĂ„r honom att fundera över om han borde avbryta sig sjĂ€lv.
â Men jag kör pĂ„. Det jag har förberett att sĂ€ga, det sĂ€ger jag â oavsett rum. Jag fattar att det kanske inte Ă€r alla som vĂ„gar det. För vem vill riskera att skapa dĂ„lig stĂ€mning? Tiderna Ă€r oroliga, men jag bryr mig inte alltför mycket om det, har lite av ett nihilistiskt driv pĂ„ sĂ„ sĂ€tt.