Dagen innan Henrik Pedersen Äter ska medverka som expert i SVT:s Nobelstudio 2025 blir han tvungen att stÀlla in. En rallyolycka gör att han temporÀrt saknar sÄ kallat tv-ansikte.
â Det blev sĂ„dana G-krafter att mina ögon blev helt rödsprĂ€ngda och ansiktet var allmĂ€nt svullet. Vi rullade mĂ„nga varv. EfterĂ„t tog jag en selfie och skickade till SVT som snabbt valde nĂ„gon annan. Det skulle tydligen ta för mycket tv-tid att förklara varför jag sĂ„g ut som om jag var besatt av en demon, sĂ€ger Henrik Pedersen med ett skratt.
PopulĂ€rvetenskaplig bok â HalvledarĂ„ldern
NĂ€r han inte Ă€r kartlĂ€sare i en rallybil forskar han pĂ„ kemiska processer som anvĂ€nds för att tillverka de mikroelektroniska komponenter som Ă€r grunden i all modern elektronik â chip av halvledare. De finns i allt frĂ„n mikrovĂ„gsugnar, tvĂ€ttmaskiner och bilar till datorer, tv-apparater och mobiler. Men för att de ska funka krĂ€vs precision pĂ„ atomnivĂ„. Hur mĂ€nskligheten lyckats med det konststycket beskriver han i sin populĂ€rvetenskapliga bok HalvledarĂ„ldern som kom ut under 2025.
â Det började under pandemin som ett sidoprojekt pĂ„ kvĂ€llar och helger. Det var vĂ€ldigt kul och befriande att skriva en bok jĂ€mfört med en akademisk text. Sen var det ocksĂ„ vĂ€ldigt mycket sjĂ€lvtvivel i perioder. Men nu Ă€r den nĂ€stan slutsĂ„ld och det Ă€r en enorm ego-boost att gĂ„ i en bokhandel eller ett bibliotek och se den.
Olov Planthaber
HalvledarÄldern Àr Henrik Pedersens första, men kanske inte sista bok. Han har en sÀrskild förmÄga att förklara avancerad forskning pÄ ett lÀttillgÀngligt och intressevÀckande sÀtt som han övat upp under lÄng tid, bÄde som universitetslÀrare och förelÀsare i skolklasser.
KĂ€nna in mottagaren
Och det Àr just den förmÄgan som gör gÀstbokaren frÄn SVT sÄ angelÀgen om att han kommer tillbaka till Nobelstudion redan 2026 för att guida tittarna mellan atomer och molekyler.
â Det har alltid varit kul att förklara grejer, och kanske Ă€r det dĂ€rför jag tycker det Ă€r sĂ„ otroligt roligt att vara lĂ€rare pĂ„ universitetet. Men vill vi ha hit nya studenter och inspirera fler utanför universitetet rĂ€cker det inte, sĂ€ger Henrik Pedersen.
Genom att vara ute i allt frÄn lÄgstadieskolor till gymnasieskolor och berÀtta om sin forskning hoppas han att fler ska upptÀcka att universitetet kan vara ett alternativ Àven för dem som inte tÀnkt det frÄn början. Men olika publiker krÀver olika tillvÀgagÄngssÀtt. Han menar att det handlar om att titta pÄ dem som Àr framför honom och försöka kÀnna in rummet.
Olov Planthaber
â Jag har i princip alltid samma story jag ska prata om men gör det pĂ„ helt olika sĂ€tt. Man kan göra det svĂ„rare pĂ„ gymnasiet och prata om atomer och elektroner. Men lĂ„gstadiet Ă„ andra sidan, de Ă€r ju med, jĂ€klar vad de Ă€r intresserade! De sitter och rĂ€cker upp handen sĂ„ man tror att axeln ska gĂ„ ur led.
Gör det osynliga begripligt
Enligt Henrik Pedersen Àr det viktigt att forskare kommer ut utanför lÀrosÀtets vÀggar och berÀttar om vetenskap och forskarens vardag.
â Vi mĂ„ste avmystifiera forskaren. Det Ă€r ofta folk tror att om man Ă€r professor, dĂ„ Ă€r man en lite halvgammal, halvgalning som inte kan vara bland folk. Det kan ju bli rĂ€tt farligt och skapa en distans till forskningsvĂ€rlden. SĂ„ det Ă€r kul att komma ut och visa att jag Ă€r forskare och en vanlig mĂ€nniska â med vĂ€ldigt spĂ€nnande jobb.
För engagemanget för forskningskommunikation handlar inte bara om att inspirera och fascinera för Henrik Pedersen. Han menar att det Àr avgörande att allmÀnheten förstÄr vad forskare pÄ universitet gör och hur det kan vara till nytta för samhÀllet.
â Vi lever i en tid dĂ€r det inte bara Ă€r okej att inte fatta, det Ă€r nĂ€stan lite högt ansett â âforskare kan inte ha rĂ€tt om allting, bla bla blaâ. Att kĂ€mpa emot den faktaresistensen Ă€r ju ocksĂ„ en anledning till att jag gĂ€rna kommunicerar min forskning.
"SÄ jÀkla kul"
Ibland kallas kommunikationen med det omgivande samhĂ€llet âden tredje uppgiftenâ eller âsamverkansuppgiftenâ. Enligt Henrik Pedersen verkar det tyvĂ€rr finnas en etablerad uppfattning bland mĂ„nga forskare att det stjĂ€l tid frĂ„n forskning och dĂ€rför inte Ă€r bra för karriĂ€ren. Han menar att det snarare har varit en förutsĂ€ttning för fortsatt glĂ€dje pĂ„ jobbet och nĂ„got som hjĂ€lpt honom att driva den egna forskningen framĂ„t.
â Alla vi som jobbar inom akademin skulle behöva en 150 timmars arbetsvecka för att kĂ€nna att vi Ă€r i fas. DĂ„ har jag försökt göra sĂ„dana grejer som jag tycker ger energi. Att vara ute och prata i skolor och bedriva forskningskommunikation Ă€r en sĂ„dan grej â det Ă€r ju sĂ„ jĂ€kla kul!
