Det är välkänt att hundar är duktiga på att göra sig förstådda för oss människor. Omvänt kan hundar förstå vad vi menar när vi pekar. En hund som står inför ett problem tittar ofta tillbaka mot människan för hjälp, men det gör inte dess avlägsna släkting vargen. Hundens förmåga att kommunicera med oss anses vara en följd av domesticeringen, den process där människan under flera tusen år har påverkat hundens utveckling genom avel.
– Vi undrade om dessa två kommunikationsförmågor har ett gemensamt ursprung. Är det ett generellt socialt beteende gentemot människan? säger Lina Roth, lektor vid Institutionen för fysik, kemi och biologi (IFM), som har lett studien som nyligen publicerades i den vetenskapliga tidskriften Applied Animal Behaviour Science.
Forskarna lät 32 privatägda schäfrar och 121 labradorer göra två tester. Först ställdes hundarna inför en problemlösningssituation. Hundarnas beteende spelades in och videon analyserades noggrant i efterhand med avseende på hur djuren tog kontakt med ägaren eller försöksledaren med blicken eller genom att gå nära. Direkt efter detta test gjordes ett pektest med två hinkar, varav en med hundgodis i. Testledaren pekar tydligt mot hinken med godis i och hunden får välja hink. Forskarna noterade hur ofta av de 20 gångerna som hunden valde rätt hink. Något förvånande fanns det inget samband mellan de båda beteendena, att söka hjälp från människan och ta hjälp från människan.
– Vi såg att de hundar som tar mest kontakt med människan och på så sätt ber om hjälp vid problemlösningen, det är inte de som nödvändigtvis är bäst i pektestet. Dessa två kommunikationsförmågor har därmed troligen selekterats oberoende av varandra och har inte samma genetiska ursprung, säger Lina Roth.
Skillnad mellan raser
– Vi såg också att schäfrarna i studien visade mest närhetssökande beteende vid problemlösningen, men de klarade pektesten med testledaren sämre än labradorerna. Labradorerna var i stället de som tittade mest på både testledare och ägare vid problemlösningen. Båda raserna tillhör historiskt sätt arbetande hundar, så det kan i sig inte förklara våra resultat, även om schäferns ursprungliga arbete är mer självständigt än labradorens, säger Lina Roth.
Inom aveln av labrador skiljer man sedan mitten av 1900-talet på sällskapslabradorer och jaktlabradorer. I studien deltog lika många av de båda typerna. Det visade sig att det var jaktlabradorerna som sökte mest kontakt med människan.
Forskargruppen har tidigare tittat på skillnader i beteende mellan de olika typerna av labrador. De använde sig av data från ett beteendetest som arrangeras av Svenska brukshundklubben och kunde inkludera drygt 1600 labradorer och 900 golden retrievers i studien. Forskarna tittade på större beteendedrag, till exempel nyfikenhet och lekfullhet.
– Vi hittade många skillnader, bland annat var sällskapslabradoren mer social mot främmande människor. Genom att skatta arvbarheten kunde vi se att en del av variationen berodde på skillnader i generna, säger Ann-Sofie Sundman, som är huvudförfattare till båda de vetenskapliga artiklarna.
Forskarna menar att studier av fler hundraser behövs för att ta reda på mer om skillnader mellan raser och att resultatet från dessa två raser får tolkas med viss försiktighet. Labradorer har i tidigare studier visat sig vara mer sociala gentemot främlingar och detta skulle möjligen kunna ha påverkat resultaten i pektestet. Forskarna är också nyfikna på om hundarnas vardagsliv, som träning tillsammans med ägaren, påverkar deras förmåga att kommunicera med människan på olika sätt. I en pågående studie tittar de närmare på hundarnas livsstil.Lina Roth. Foto Anna Nilsen
Lina Roth är imponerad av hundens anpassningsförmåga och sociala egenskaper. Med sin forskning vill hon förstå hur människan har påverkat hunden genom selektion under domesticeringen.
– Hundens sociala förmåga är väldigt spännande, särskilt nu när vi i andra studier har hittat genregioner som kopplas till dess sociala förmåga och som till exempel kan associeras till autism hos människan. Jag blir också fortfarande överraskad av att se hur stor variationen är inom en enskild ras. Även om vi säger att en ras är si eller så, så ska man komma ihåg att det alltid finns variation inom rasen. Det är inte så att alla schäfrar var på ett sätt, eller att alla labradorer var på ett annat sätt i testerna.
Forskningen har finansierats med stöd av Europeiska forskningsrådet.
Artikeln: "", Ann-Sofie Sundman, Mia E. Persson, Anna Grozelier, Lise-Lotte Halldén, Per Jensen och Lina S.V. Roth, 2017, Applied Animal Behaviour Science, publicerad online 21 december 2017, doi: 10.1016/j.applanim.2017.12.017
